ugglan

För drygt ett halvår sedan läste Björn Ferry Frank Nilssons bok "Istället för doping" och lät sig inspireras till ett nytt kostupplägg med mycket mindre kolyhdrater. Särskilt mot vad man normalt förknippar med skidåkningen!

Jag köpte boken också direkt när den kom ut och lät mig också inspireras med mycket bra resultat på min träning. Eftersom Björn Ferry nu avslöjat "hemligheten", kan jag lika gärna dela med mig av ett träningsexperiment jag gjorde under 4 veckor med osannolikt bra resultat. På sju dagar gick jag från 100 till 115 kg i bänkpress. Då blev jag nästan rädd. Håller kroppen för så snabb styrkeutveckling? Det blev 4 dagar juluppehåll i träningen. Återupptog träningen igen och efter ytterligare 17 dagar var jag uppe på 125 kg.

Jag körde ett kort pass om dagen, totalt ca 15-20 minuter. Gjorde oftast tre övningar, varav bänkpress var med nästan varje dag. Till exempel 2*90 kg som uppvärmning, sedan 1*105 och avslutade med ett maxtest på 115 kg. Övriga övningar varierade jag mer från dag till dag, men en benövning plus en övning till för överkroppen blev det.
Bakgrunden till att jag gjorde detta upplägg med korta (egentligen för korta enligt Franks rekommenderade 40 min.), dagliga pass var att jag mönstrade på en båt med ett litet, torftigt, gym, som helt enkelt var för tråkigt att vara i någon längre stund. Men med 20 meter mellan gymmet och hytten var det ju lätt att smita in där dagligen.
En intressant notering var att jag inte hade tillstymmelse till träningsverk. Inte det minsta. Däremot började det ömma lite i underarmarna lite. Men det försvann snart.

Obs! Jag kan ju inte svara för att denna typ av träning inte kan vara skadlig på något sätt, så se inte detta som en rekommendation.

                       
    

Att äta LCHF-kost är ju naturligtvis inga problem när man köper och lagar maten själv. Men det är ju inte alltid man gör det. Som till exempel i lunchmatsalen eller när man blir bjuden. Då handlar det ju oftast bara om enstaka mål. Men sedan några veckor är jag till sjöss igen på min tredje befälspraktik. Och nu är jag hänvisad till vad som serveras ombord. Dygnet runt, i sex veckor.

Och det är faktiskt inga större problem. Eftersom man plockar åt sig maten själv är det bara att undvika potatisen, pastan, riset mm. Och ta så mycket man vill av köttet och fisken. Ibland händer det ju förstås att det är en låda eller dylikt då allt är blandat. Då äter jag en lite mindre portion hellre än att peta ut delar maten, för kocken lagar så underbar mat att jag inte kan med att slänga något.

Mellan måltiderna kan man alltid gå till byssan för att ta sig lite krubb. Som kvällsmål blev det idag en tallrik med räkor med ägg och majonäs enligt bilden ovan. Att det finns räkor hör inte till vanligheterna, även om kylsåpet är välförsett med LCHF-läckerheter; pålägg som skinka, korv, flera sorters ost, leverpastej, ägg, stekt strömming mm plus rester från middag och lunch. Och inte att glömma, kockens egenhändigt gravade lax. Såklart finns det bröd och flingor, saft och juice med mera för de som vill ha det. Det vill säga de flesta utom jag. ;)

Alla tål ju mjölk som barn. Den bästa föda ett barn kan få är naturligtvis modermjölken.

Men anledningen till att stora delar världens befolkning inte tål mjölk när de blir några år äldre beror kanske inte på att mjölken helt plötsligt är en olämplig föda. Snarare har evolutionen främjat den arvsmassa som inte tål mjölk för att de äldre barnen inte skall konkurrera om modersmjölken på sina yngre syskons bekostnad!

Senare i evolutionen, tex när karga Norden befolkades, blev det åter igen en fördel att tåla mjölk i vuxen ålder. Men den här gången för att kunna dricka mjölken från tamboskap.

Gener kan existera dolt i arvsmassan och slås av och på, varför denna återanpassning skulle kunna vara mycket snabb.

Min slutsats är: tål du mjölk - drick och njut. Annars låter du bli. Oavsett ålder.

1962 presenterade James Neel hypotesen om "the trifty gene", dvs en nedärvd egenskap hos människan som gör att de som är bäst på att lagra fett är de som har störst överlevnadmöjligheter i tider av svält. Och detta är varför vi så lätt får övervikt i dagens samhälle med ett överflöd av mat.

Bilismen innbär många nackdelar, men trots allt är vi beredda att göra stora uppoffringar för de möjligheter bilen ger oss.
Vi skulle kunna minska de skadliga effekterna av bilkörningen genom att använda bilen då det passar bäst. Och här skulle ekonomiska styrmedel kunna var effektiva. Först och främst bör den årliga väggtrafikskatten slopas, den motverkar ju innhavet av bilen, vilket inte är problemet, för det är ju körningen, dvs CO2 utsläppen vi vill minska. Alltså flyttar vi över skatten på bränslepriset. Grön skatteväxling. Ett grovt överslag ger då, om man antar att medelbilen kostar 2000 kr i skatt, körs 2000 mil om året med ca 1 liter per mil, att bränslepriset skall upp i storleksordningen en krona. Då går medelbilisten plus minus noll, men om han låter bilen stå ibland vinner han desto mer. Om man vill åka mer kollektivt så får man rätt många kuponger för 2000 kr.
Det blir då också fördelaktigare att ha två bilar, tex en stor, som klarar hela familjens behov och en liten snål vardagsbil, som gör det mesta av milen och därmed mindre totala utsläpp och lägre bränslekostnader för hushållet. Och nog skulle bilbranchen behöva gynnas av större bilinnhav i dessa tider. Dessutom blir det ju ointressant att välja riktigt gamla bilar som bruksbilar bara för att undkomma fordonsskatten.
Det går att stimulera än mer att låta bilen stå. När man köper ett parkeringstillstånd (boendekort) så får man rabatt på ett busskort. Eftersom de som har boendekort annars antagligen sällan har busskort ökar inkomsterna till kommunen, samtidigt som bilisten kan spara mycket pengar på att låta bilen stå lite oftare. Och mindre pengar går ut ur landet för oljenotan och därmed bättre handelsbalans.

Ett litet inlägg i kostdebatten.....